Smärtan

Smärtan

jag odlar den

vårdar och bevakar

gallrar sparsamt

gödslar generöst

när den slokar

vattnar jag och håller den vid liv

den är bevis på

att du var på riktigt

Den stora blå skylten

Vid den stora blå skylten
Precis där gruset blir asfalt igen
Slutade pojken gråta
Himlen likaså
Där är platsen där jag lämnade dig
Jag tog på mig hudkostymen och undrade
Om hjärtat sitter till höger eller vänster
Det värker rakt över

Ett flyktigt ingenting

Ett halvt hjärtslag
En avhuggen flämtning
Ser jag dig i ögonen
Faller tyngdlöst tumlande
Genom den vackraste av färger
Landar precis i gropen där ditt leende börjar

Ett flyktigt ingenting
Ett ögonblick passerat
Väntar ut evigheten
Hoppas
Min själ får smaka mer av din då

Bron

Din blick är en bro jag måste gå på
Ett eldklot strax vänster om hjärtat
En fot på trappan
Tvekan knappt ett hjärtslag lång
Du ler och jag ska aldrig mera andas

Min själ

Utan dig

Vem är jag utan dig. Min andra halva. Utan dig.
Jag låtsas. Att du behöver mig. Tyngden av dina fötter i mina händer. Reser dig mot himlen.
Så är du en fjäder. I en stor tom ring. Rullar rullar runtruntrunt. Jag lyfter dig, släpper dig, ger dig fart, gör dig vacker, följer dina spår, fångar dig i fallet. Självutplånad. Utan sorg. Utan förlust. Utan försakan. Jag existerar i dig.
Så är du fri och jag är ensam. Skuggan av dig tynger mina rörelser.
Jag är inget.
Jag är doften av dig genom rummet som du lämnat.

Nån annanstans

Längtar. Bort. Efter något annat. Ett annat tillstånd. En annan plats. Andra villkor. Någon annan. Annat jobb. Annan tid.
Plötsligt. Lite sol mot en vägg. Starkt kaffe. Och så är jag här igen. Precis där jag vill vara.

Nyårslöfte 2012

Leva mer i nuet och göra räkningarna i tid. Punkt.

Under ytan nattsvart himmel

Under ytan nattsvart himmel
Armar svaga
Inuti vrigglar ålar virvlar
Utanpå fastlåst
Andetag djupa som plastspadegrävda gropar i asfalterad mark
Genomskinligt ansikte vilar stilla
Strax under sista bubblan
Under ytan nattsvart himmel
Vita stjärnor vinkar hej då

Dårtårar

Tårar vilka dårar hjälper fan inte


dårskap och energitjuvar det är vad de är

de där dårtårarna

ibland hatar jag allt undrar vad det ska vara bra för

när man inte fattar någonting kan det verkligen vara någon mening med alltihop

och så hör man på radion att ett barn har dött

efter en lång kamp

mött döden

och kvar i radion står mamman och berättar

hur lugnt och fint allt var

när lugnet lade sig i rummet

och själv står jag och bölar i mitt kök,

alldeles stillanära radion och undrar hur då lugnet

rasar inte hela livet

hur kan man fortsätta andas och äta och skita och leva när barnet har dött

och plötsligt är de ekande droppande högljudda dropparna bara vanliga droppande droppar

från ett tak där uppe

och tårarna är bara helt vanliga tårar

helt vanliga dårtårar

dårtårar

här är jag nu

Orkanens mitt

2-årsdagen

Här sitter man nu. 2 år senare. I solen. Endagshajk. Scoutledare.
Mår så gott!

Jag är Sanningssägaren

Klicka på bilden för att se den större.