Under ytan nattsvart himmel

Under ytan nattsvart himmel
Armar svaga
Inuti vrigglar ålar virvlar
Utanpå fastlåst
Andetag djupa som plastspadegrävda gropar i asfalterad mark
Genomskinligt ansikte vilar stilla
Strax under sista bubblan
Under ytan nattsvart himmel
Vita stjärnor vinkar hej då

Dårtårar

Tårar vilka dårar hjälper fan inte


dårskap och energitjuvar det är vad de är

de där dårtårarna

ibland hatar jag allt undrar vad det ska vara bra för

när man inte fattar någonting kan det verkligen vara någon mening med alltihop

och så hör man på radion att ett barn har dött

efter en lång kamp

mött döden

och kvar i radion står mamman och berättar

hur lugnt och fint allt var

när lugnet lade sig i rummet

och själv står jag och bölar i mitt kök,

alldeles stillanära radion och undrar hur då lugnet

rasar inte hela livet

hur kan man fortsätta andas och äta och skita och leva när barnet har dött

och plötsligt är de ekande droppande högljudda dropparna bara vanliga droppande droppar

från ett tak där uppe

och tårarna är bara helt vanliga tårar

helt vanliga dårtårar

dårtårar

här är jag nu

Orkanens mitt

2-årsdagen

Här sitter man nu. 2 år senare. I solen. Endagshajk. Scoutledare.
Mår så gott!

Jag är Sanningssägaren

Klicka på bilden för att se den större.

Din röst

En cellos vemodiga sång slingrar sig in
i hjärtats varje vrå
En varm hands lätta smekning
över nackens sköra kotor
Nyslungad honung på solvarm hud
tungspetsen smakar
Din röst kysser mitt innersta
drabbar mig
Gör mig hudlös igen

Som vanligt

En stund var jag helt centrifugerad. 90-graderstvätt.
Alla sinnen uppvräkta på vid gavel. Känslor utanpå. Omtumlande. Virvlande. Svindlande. Tankar, livsöden och intressanta möten fyllde mig till bredden. Närvarande. För första gången på länge.

Sen tappade jag bort det.

Nu har Herr Vardag flyttat in. Gjort sig rejält hemmastadd. Pressat in sin seniga, nylonklädda kropp mellan oss. Fötterna på bordet. Ostbågepulver slickas från fingrarna.
Allt är som vanligt. Ändå inte.

Tack Bolaget!

Skulle köpa en flaska vitt, tant som jag är. Varm och rosig var jag, så det skulle sitta fint till kvällen.
-Har du legitimation, frågade damen i kassan.
-Eeeh, ja, svarade jag, och fumlade i plånboken.
-Ja, du hade ju åldern inne, sade damen i kassan.
-Menar du på allvar att du inte trodde det, frågade jag misstänksamt.
-Ja, ibland kan det vara svårt att se, svarade damen.
-Tack så mycket, skrek jag överväldigad och rusade ut på det solstänkta torget. Ringde till rockersen, vrålade i örat.
-Bara så du vet kan du tas för att va ihop med en nittonåring, hälsa de andra rockersgubbarna det.

Drog i mig nästan hela vinarn direkt, i sann tonårsanda.

Törst

Berätta för mig
Så jag får höra din röst igen
Nyvaken sträcker jag ut
Griper krampaktigt det bräckliga
Det osagda bleknar
Blågrått morgondis kysser mina kinder flyktigt
Blundar
Fångar varje droppe med mitt hjärta
Bränner ögonlocken med törst
Jag törstar dig

Hudlös vill jag vara

Sanningssägarens hud håller på att växa ut
Vill inte
Inte det
Hudlös vill jag vara
Känna allt
Vara öppen hudlös

Där är jag levande
Här finns jag inte mer
Klöser bort huden
den krymper mig
Vill inte ha den
Den stänger mig
Vägrar hudens återkomst

Jag kan aldrig gå tillbaka
Det räcker inte längre
Åker
Finns nåt jag måste ta reda på
Det kan jag inte göra här
Min skräck är att bli stängd igen
Det räcker inte längre

Jag är Sanningssägaren
Jag låter aldrig huden växa igen

Min själ

Min själ
ett nyfött barn, just avtorkat
ett krispigt Toy exploderar i munnen
sälhud själhud
ser jag annorlunda ut

syns det på mig
att allt är annorlunda
ser man det på mig
att allt är förändrat

Sanningssägaren

Jag är utan hud. Häxan säger att jag vet allt. Så är det. Det är sanningen.

Klarsynthet

 

Ser jag ljuset. Eller duvan som snart skiter. Rätt i huvet på mig.

Borrarbacken

 

 

Ska skriva om ljuset. Beskriva ljuset med alla sinnen. Jag sitter i mörkret, kisar mot ljuset.
Du överraskar mig. Rör mig. Stör mig. Vräker upp mina sinnen på vid gavel. Du är så ofantligt vacker.
Plötsligt ser jag. Mig.

Sanningen

Vad är det du vill säga? Säg då det. Ingenting annat.

Verkligheten

Pang. Rätt in i verkligheten. Öser vatten med kylväskan. Den hårda blå som håller maten kall så länge. Källarvatten till midjan. Nästan.

Orka.

Hon står i köket

Hon plockar ur diskmaskinen, för tredje gången idag.
Långsamt böjer hon sig ner och greppar den sista tallriken. Den ligger tung i handen på henne.
Den dammiga tavlan på väggen hänger lite snett, det vänstra hörnet pekar retfullt ner mot golvet. Under stolen ligger de smutsiga strumporna från igår.
Hon vänder bort blicken och lyssnar på flugans ihärdiga surrande, hur den upprepat dunsar mot rutan.

Skuggorna sträcker sig långa över gräsmattan, som bara minuter tidigare badat i solglitter.
Hon längtar efter Anna. Samtidigt som hon sträcker sig efter telefonen på diskbänken, snubblar hon över den förbannade sparkcykeln som ligger slängd på köksgolvet. En tyst, sammanbiten ramsa av outtalade ord far igenom henne, innan hon lyfter ut cykeln på altanen.
-Hej, det är Anna, ljuder den välbekanta rösten, och hon sjunker tungt ner på den solkiga stolsdynan.
Hon börjar gråta.

Aprilutmaningen

Var i lekparken med Pluddevutten, grannarna och en sockerspäckad fikapåse. Stinn av sockerchock bestämmer jag mig för att prova klätterväggen. (Den är ju trots allt lekparksanpassad och menad att användas av 5-åringar. Hur farligt kan det vara?...)
Halvvägs upp grips jag av höjdskräcken, och i beslutsångestens vånda är mitt enda beslut att avsluta detta äventyr uppåt.
Uppåt är min enda utväg, för neråt är alldeles för högt. (Lufttrycket på sådan hög höjd leder till irrationella beslut...)
Tar mina sista darriga kliv uppåt, smyger i koncentrerad panik över benet över kanten, ivrigt påhejad av två, om möjligt ännu mer sockerstinna, blivande 5-åringar. (För de var ju redan uppe, sedan länge...)
Väl i säkerhet, på lekplatstornets höga platå, sträcker jag armarna mot himlen och utbrister:
"Det trodde jag fanimej aldrig!"
Sedan var det bara den långa strapatsen ner kvar (det är då de flesta dödsolyckerna sker, har jag sett på faktadokumentärerna...)
Väl nere i Basecamp, fylldes sockerdepåerna åter på med en kanelbulle.
Ah, segerns sötma och kaffearom...

Snubbla in!

Oj, det var nära att mars enda utmaning var i form av en promenad i Borås, men tillslut...
En av de sista dagarna i mars, mötte jag några cirkuspedagoger och jag lärde mig att snurra en tallrik på en pinne!
Vilken glädje och lycka av att klara något man inte trodde möjligt!
Gött!

Personlig utmaning i mars

Blev väl utmattad av allt nyprovande tidigare i år, så den här månaden har inte varit så äventyrlig...
Vad har jag lyckats skrapa ihop?
Jag promenerade i uppförs- och nedförsbackar i en timme eller två, i Borås. Det har jag aldrig gjort förut. Var det en utmaning? Nja,inte så exalterande, men ändå en skön eftermiddag, som avrundades med smaskig thaimat i goda vänners lag.
Så den får snubbla in på mållinje, och så får det bli större utmaningar som hägrar i april!
P.S Jag har förresten kammat lus, och det var tamifan en utmaning!-CHECK!

Masken hon bär

upphöjda ögonbryn
bågar som sträcker sig mot gudarna
kinder så bulliga
att vinteräpplen bleknar

ögonen - själens spegel
bleksvarta streck
nästintill osynliga

rund liten sammanpressad mun
utbrister ett muntert Åh
samtidigt som händerna klappar
frenetiskt förnöjsamt
som sällabbar framför en hink med sill

Så jävla Äppelkäck

Löfte för det nya året.

I år ska jag prova minst 1 ny sak varje månad. Det kan vara en smak, en upplevelse, en aktivitet...Vad som helst som jag kan säga att "det där har jag aldrig gjort förut!" och känslan får gärna vara "det trodde jag aldrig om mig själv!" (Så att det är någon slags utmaning i det hela...

Januari:
¤ tolkat på snowracer efter en stor nordsvensk-CHECK!
¤ dansat Zumba-CHECK!
¤ åkt pulka i en jättestor backe i Askersund (upp och ner för backen i en timme!)-CHECK!
¤ bråkat med min man om vems tur det är att få gå och träna-CHECK! (DET trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva!)
¤ gått på spinning alldeles själv-CHECK!
¤ anmält mig till scoutledare på ett 3-dagarsläger-CHECK!
¤ stått inför 100 elever i nian och pratat, utan att fundera på om någon kommer kommentera mitt utseende-CHECK!

(får man se detta som en pott till kommande månader?)

Februari:
¤ Köpt ett kort till gymmet, och känt mig riktigt glad över det...-CHECK!
¤ Gått på ett BodyPump-pass, och tänker gå igen-CHECK!