Den stora blå skylten

Vid den stora blå skylten
Precis där gruset blir asfalt igen
Slutade pojken gråta
Himlen likaså
Där är platsen där jag lämnade dig
Jag tog på mig hudkostymen och undrade
Om hjärtat sitter till höger eller vänster
Det värker rakt över

Ett flyktigt ingenting

Ett halvt hjärtslag
En avhuggen flämtning
Ser jag dig i ögonen
Faller tyngdlöst tumlande
Genom den vackraste av färger
Landar precis i gropen där ditt leende börjar

Ett flyktigt ingenting
Ett ögonblick passerat
Väntar ut evigheten
Hoppas
Min själ får smaka mer av din då

Bron

Din blick är en bro jag måste gå på
Ett eldklot strax vänster om hjärtat
En fot på trappan
Tvekan knappt ett hjärtslag lång
Du ler och jag ska aldrig mera andas

Min själ

Utan dig

Vem är jag utan dig. Min andra halva. Utan dig.
Jag låtsas. Att du behöver mig. Tyngden av dina fötter i mina händer. Reser dig mot himlen.
Så är du en fjäder. I en stor tom ring. Rullar rullar runtruntrunt. Jag lyfter dig, släpper dig, ger dig fart, gör dig vacker, följer dina spår, fångar dig i fallet. Självutplånad. Utan sorg. Utan förlust. Utan försakan. Jag existerar i dig.
Så är du fri och jag är ensam. Skuggan av dig tynger mina rörelser.
Jag är inget.
Jag är doften av dig genom rummet som du lämnat.

Nån annanstans

Längtar. Bort. Efter något annat. Ett annat tillstånd. En annan plats. Andra villkor. Någon annan. Annat jobb. Annan tid.
Plötsligt. Lite sol mot en vägg. Starkt kaffe. Och så är jag här igen. Precis där jag vill vara.

Nyårslöfte 2012

Leva mer i nuet och göra räkningarna i tid. Punkt.