Hon står i köket

Hon plockar ur diskmaskinen, för tredje gången idag.
Långsamt böjer hon sig ner och greppar den sista tallriken. Den ligger tung i handen på henne.
Den dammiga tavlan på väggen hänger lite snett, det vänstra hörnet pekar retfullt ner mot golvet. Under stolen ligger de smutsiga strumporna från igår.
Hon vänder bort blicken och lyssnar på flugans ihärdiga surrande, hur den upprepat dunsar mot rutan.

Skuggorna sträcker sig långa över gräsmattan, som bara minuter tidigare badat i solglitter.
Hon längtar efter Anna. Samtidigt som hon sträcker sig efter telefonen på diskbänken, snubblar hon över den förbannade sparkcykeln som ligger slängd på köksgolvet. En tyst, sammanbiten ramsa av outtalade ord far igenom henne, innan hon lyfter ut cykeln på altanen.
-Hej, det är Anna, ljuder den välbekanta rösten, och hon sjunker tungt ner på den solkiga stolsdynan.
Hon börjar gråta.

Aprilutmaningen

Var i lekparken med Pluddevutten, grannarna och en sockerspäckad fikapåse. Stinn av sockerchock bestämmer jag mig för att prova klätterväggen. (Den är ju trots allt lekparksanpassad och menad att användas av 5-åringar. Hur farligt kan det vara?...)
Halvvägs upp grips jag av höjdskräcken, och i beslutsångestens vånda är mitt enda beslut att avsluta detta äventyr uppåt.
Uppåt är min enda utväg, för neråt är alldeles för högt. (Lufttrycket på sådan hög höjd leder till irrationella beslut...)
Tar mina sista darriga kliv uppåt, smyger i koncentrerad panik över benet över kanten, ivrigt påhejad av två, om möjligt ännu mer sockerstinna, blivande 5-åringar. (För de var ju redan uppe, sedan länge...)
Väl i säkerhet, på lekplatstornets höga platå, sträcker jag armarna mot himlen och utbrister:
"Det trodde jag fanimej aldrig!"
Sedan var det bara den långa strapatsen ner kvar (det är då de flesta dödsolyckerna sker, har jag sett på faktadokumentärerna...)
Väl nere i Basecamp, fylldes sockerdepåerna åter på med en kanelbulle.
Ah, segerns sötma och kaffearom...

Snubbla in!

Oj, det var nära att mars enda utmaning var i form av en promenad i Borås, men tillslut...
En av de sista dagarna i mars, mötte jag några cirkuspedagoger och jag lärde mig att snurra en tallrik på en pinne!
Vilken glädje och lycka av att klara något man inte trodde möjligt!
Gött!