Nya frissan!

 

Ja, då har man ändrat frisyr, då...
Känner mig snygg som f-n!

Vinter!

 

 

 

 

Vad mycket snö!
Nu har vattnet frusit inne, för tredje gången, och vi har kräksjuka...Suck...
Visst är det vackert, men det räcker nu...

Grafikkurs

 

 

 

Jag och min modiga vän trotsade vädergudarna, och begav oss till Göteborg, för att gå på grafikkurs i dagarna två. Vi var i ABF:s fantastiska ateljéer, och vi hade det så mysigt!
Dessutom tog vi årets första utefika, på Cigarrens uteplats på Järntorget. Drack en cappucino och tittade på snökaoset och alla förbipasserande fotgängare... Det var lä och ganska gött!
Kvällen blev trevlig med grekisk restaurang, grillade lammkotletter och rödvinssås, innan vi kröp upp för att kolla melodifestivalen...
Ahhh, vilken helg! Men nu blir det ingen mer semester innan våren kommit...

Grattis på 40-kilosdagen!

Idag firar jag något alldeles speciellt. Jag firar 40 kilo minus på vågen. Det är en stor och viktig dag för mig, och den har genomlevts med dubbla känslor. Tänk att jag har gått ner så mycket! Ändå, när jag ser på mig utifrån, ser jag att det är väldigt mycket kvar, och att människor som inte känner mig, ser en riktigt tjock människa. Det känns tufft.
Många påstår att huvudet inte riktigt hänger med på en sådan här resa, att man fortsätter att se sig själv som tjock, fastän man inte längre är det. Jag upplever att jag har gått ner asmycket, och känner mig riktigt smal. Så ser jag min kropp i en spegel, ett skyltfönster eller på bild, och inser att jag har massor kvar. Då känns mina 40 kg inte värt så mycket, när jag fortfarande anses som riktigt tjock...Det är just nu alltså väldigt dubbelt...

Småflickor bantar

När jag var nio år, berättade skolsköterskan för mig att jag behövde gå ner lite i vikt, och vi tittade på kostcirkeln tillsammans. Det bestämdes att jag skulle gå ner 5 kilo, och jag fick tips och råd om hur jag skulle gå tillväga. Jag förstod att det var farligt att vara tjock, och jag kämpade hårt med att gå ner de där kilona. Jag minns speciellt när fröken Birgitta, som var min idol, kramade om mig och sade att jag hade varit så duktig, som gått ner i vikt. Då riktigt pöste jag av stolthet.


Jag minns inte hur det var innan, jag minns inte hur det är att inte banta.

Stor, stolt, stark och snygg

Jag har varit medveten om vikt, min egen och andras, i nästan hela mitt liv.
När jag gick i ettan och man skulle skriva i varandras ”Mina kompisar”-böcker,
våndades jag över raden där det stod ”vikt”. Jag ville inte att mamma skulle skriva ”33 kg”, så hon fick skriva ”29 kg” istället. Helst hade jag velat att det skulle stå ”27 kg”, men det vägde min kompis Maria, och alla visste ju att jag var tjockare än hon. På Åsas rad stod det ”21 kg”. Hon var minst i klassen.

Jag vet exakt hur mycket jag vägde när jag började högstadiet, när jag tog studenten, när jag hoppade bungy jump, och jag vet också hur många kilo jag gick ner hösten – 94, och hur många jag gick upp när jag var gravid. Listan kan göras oändlig.

Jag har insett att jag är fixerad. Det är svårt att inte vara det. Jag blir ständigt påmind om att jag inte är OK.
Jag läste en artikel i Handelsnytt 1/98, som handlade om arbetskläder. En designer
som gjorde personalklädsel för Gröna Konsum sade:
”Det är hemskt lätt att designa smarta modekläder i storlek 34 till 42, men när man
ska klä stora grupper så måste man tänka på alla, från små, späda, söta filipinskor till enorma fregatter som tar storlek 52.”
Vidare säger hon:
”Inga kläder kan göra en jättelik fregatt smal som en ål, men varje modell som hör till en kollektion måste vara så att de inte ser ännu mer hopplösa ut.”

Småflickor bantar.
Jag har i hela mitt liv fått råd om vad jag ska äta, hur jag ska klä mig och vilken slags motion jag ska utöva.
Jag matas ständigt med klichéer som” du duger som du är” och ”det är insidan som räknas”. Det är inte sant. Man ska inte heller behöva se förbi min utsida. Jag inte bara duger.
Jag är stor, stolt, stark och snygg.

Min "theme-song"

Hanna Hedlund har skrivit en sång, som om hon kände mig utan och innan...

Jag har en hand i min
En liten en
Två kottar i min säng
Dom snusar här intill
Och det är sent
Men jag är vaken än
Och det är varmt och trångt
Fast vi saknar en

Men han kommer inte hem ikväll
Om jag känner honom rätt
Men kottarna och jag
Vi ska nog klara oss ändå
På något sätt

Ja han har mycket nu
Vad var det han sa?
En spännande tid
Firman går bra
Men lillan tog sina första steg idag
Jag vill berätta
Men jag får göra det en annan dag

Han kommer inte hem ikväll
Om jag känner honom rätt
Men kottarna och jag
Vi ska nog klara oss ändå
På något sätt

Men jag tror han älskar mig ändå
Jag tror han älskar våra små
Men jag tror inte
Jag tror inte han förstår
Hur fort tiden går
Hur mycket han saknas av mig och de små
Hur ensamt det är
Att inte ha nån att dela det med


Och sessan mumlar nåt
Och kryper närmare
När kommer pappa hem?
Ja, säg det…
Nu måste vi sova, lilla vän