Som vanligt

En stund var jag helt centrifugerad. 90-graderstvätt.
Alla sinnen uppvräkta på vid gavel. Känslor utanpå. Omtumlande. Virvlande. Svindlande. Tankar, livsöden och intressanta möten fyllde mig till bredden. Närvarande. För första gången på länge.

Sen tappade jag bort det.

Nu har Herr Vardag flyttat in. Gjort sig rejält hemmastadd. Pressat in sin seniga, nylonklädda kropp mellan oss. Fötterna på bordet. Ostbågepulver slickas från fingrarna.
Allt är som vanligt. Ändå inte.

Tack Bolaget!

Skulle köpa en flaska vitt, tant som jag är. Varm och rosig var jag, så det skulle sitta fint till kvällen.
-Har du legitimation, frågade damen i kassan.
-Eeeh, ja, svarade jag, och fumlade i plånboken.
-Ja, du hade ju åldern inne, sade damen i kassan.
-Menar du på allvar att du inte trodde det, frågade jag misstänksamt.
-Ja, ibland kan det vara svårt att se, svarade damen.
-Tack så mycket, skrek jag överväldigad och rusade ut på det solstänkta torget. Ringde till rockersen, vrålade i örat.
-Bara så du vet kan du tas för att va ihop med en nittonåring, hälsa de andra rockersgubbarna det.

Drog i mig nästan hela vinarn direkt, i sann tonårsanda.