Hon plockar ur diskmaskinen, för tredje gången idag.
Långsamt böjer hon sig ner och greppar den sista tallriken. Den ligger tung i handen på henne.
Den dammiga tavlan på väggen hänger lite snett, det vänstra hörnet pekar retfullt ner mot golvet. Under stolen ligger de smutsiga strumporna från igår.
Hon vänder bort blicken och lyssnar på flugans ihärdiga surrande, hur den upprepat dunsar mot rutan.
Skuggorna sträcker sig långa över gräsmattan, som bara minuter tidigare badat i solglitter.
Hon längtar efter Anna. Samtidigt som hon sträcker sig efter telefonen på diskbänken, snubblar hon över den förbannade sparkcykeln som ligger slängd på köksgolvet. En tyst, sammanbiten ramsa av outtalade ord far igenom henne, innan hon lyfter ut cykeln på altanen.
-Hej, det är Anna, ljuder den välbekanta rösten, och hon sjunker tungt ner på den solkiga stolsdynan.
Hon börjar gråta.
Jaså, skrivarkurs igen?
SvaraRadera