Ibland så verkar allt så himla lugnt och bra. Så plötsligt bryter helvetet lös. Va? Vad var det som hände? Hur kunde det som kändes under kontroll och helt Ok plötsligt ändras så snabbt?
Precis när jag trodde att det skulle bli lättare, att nu är vi tillbaka igen, så blev det fanimej kaos och hundra gånger värre. När jag är ensam är det bara upp till mig att hantera situationer som uppstår, (och tro mig, det är långt ifrån alltid jag hanterar dem bra!) men när andra är inblandade blir det genast så krångligt. Att stå enade och överens är verkligen inte det lättaste.
en bädd av krossat glas
försiktigt smyger jag mig över
mina fötter väjer för de vassa bitarna
men nog fan smyger det sig in en liten bit i alla fall
en nyglödgad knivsegg
spetsigt glas
som flagor under huden
gnider
knastrar
skrapar sig
djupare in i mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar