Den där jävla vikten

Den här gången måste bli den sista. Så jag skriver det här till mig själv, som minnesanteckningar, men också som en del i en process, som en dokumentation och kanske till och med rannsakning. Det är svårt att vara totalt ärlig mot sig själv, när man levt med en massa skydd i så många år. Jag trodde skydden var mot världen, men jag har insett att skydden även är mot mig själv. Jag trodde att jag kände mig själv och var trygg i det, men det finns en massa saker som jag känner och gör som är alldeles för läskiga för mig att formulera, till och med i mitt eget huvud. Jag ska försöka våga formulera de här sakerna, som ett sätt att inse, acceptera, bearbeta och förhoppningsvis göra mig av med alla dessa obehag.