Häromdagen skulle jag lämna lille Pluddevutten på dagis. Som vanligt var vi sena, senare än vanligt. När vi kom in på gården slog mig tanken att det kanske var stängt? Hade jag missat något? Allt kändes så stilla...
Vi öppnade dörren och smög oss in. Det var alldeles tyst där inne, och min känsla av att missat något viktigt växte sig allt starkare. De måste vara iväg, är det skogsdag, eller rent utav en studiedag?
Tystnaden var så påtaglig att vi automatiskt började viska till varandra, Pluddevutt och jag. När alla ytterkläder var upphängda, tog jag hans hand och vi smög in i köket. Där satt 9 barn och två fröknar runt bordet, med tända ljus, nybakta smörgåsar och varsin kopp te... Alldeles lugna och stilla, morgonfika! Tänk att han får vara där! Ahh, så härligt!
En helt vanlig dag på Pluddevutts dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar