I månskuggan av en harparad

Långsamt styrde jag bilen över den snötäckta skogsvägen som leder till mitt hus. Fullmånen lyste så starkt och klart över fälten att det kändes som någon tänt en lampa. Det var så otroligt vackert med det isbitna landskapet gnistrande utanför min bilruta, att jag inte gjorde mig någon brådska, trots att det började närma sig midnatt, och jag borde ha kommit hem för länge sedan.
Plötsligt såg jag något mörkt skymta till på åkern till vänster om vägen jag färdades på. Några meter längre fram klarnade sikten och jag såg att det var en räv, bara några meter in från dikeskanten. Jag var tvungen att stanna bilen för att ta mig en tydligare titt. Lika nyfiket stannade räven upp och trots mörkret, kändes det som om våra blickar möttes. En tyst överenskommelse att inte störa, fick honom strax att gräva vidare i snön efter vad det nu var han fått korn på.
En kort stund senare fortsatte min försiktiga färd hemåt. Jag kände mig lite som en inkräktare, att det faktiskt var djurens tid som rådde, och att jag fick ta del av något som inte var ämnat för mig. Var hade jag hört det där förut? Kände instinktivt att de orden blivit sagda till mig vid något tillfälle, men kunde inte komma på när och vem, så jag lät tanken dra vidare.
Så plötsligt såg jag tre harar skutta iväg i sin vingliga flykt strax till vänster om mig. "Tre" tänkte jag "det var inte dåligt". Så svängde jag runt hörnet om åkern, uppe vid kyrkbacken, och plötsligt såg jag två till, sedan tre och ytterligare två... Jag räknade ihop till fjorton harar!
Då visste jag precis var jag hört orden om djurens tid. Min berättarvän gav mig en historia om en tidig gryningsmorgon då hon cyklade genom ett skogsparti på väg till sitt arbete. Under vägen såg hon flera olika djur, varav ett helt fält fyllt av harar, som kanske hade fest, kanske en begravning. Efter att hela historien berättats, ifrågasattes det om det verkligen var sanning, det vi just hört. Det var då hon sade orden som jag lagt på minnet och ofta citerar:
"Det viktiga är inte vad som är sant eller inte sant, utan vad som är intressant!"
Och nu vet jag att det var sant, för jag har varit där, mitt i paraden av harar!